Det blir inte alltid som man tänkt sig. ELLER. Dumma har tur!

Vilken fantastisk dag! Strålande solsken och underbar åkning. Har hittat mycket fin lössnö i tron om att jag var på ett ställe men i verkligheten var jag någon helt annan stans. En sådan situation kan ju sluta på olika sätt och till och med illa. Dagen började med att jag var ute med ett gäng från Langley. Hade ett antal sköna uppvärmnings åk i pist och direkt vid sidan av denna. Hittade bla ett ställe på ca 200m där jag inte kände botten en enda gång. HÄRLIGT!! På de högre höjderna var det avsevärt kallare. Detta gjorde att de andra inte ville åka ända upp. Då jag blickade upp mot Pic Blanc så kände jag att det måste vara bra där. Ingen nämnvärd vind men mycket kallt. Tog några bilder och händerna var iskalla. Några bra åk uppe på toppen. Snön var dock ganska vindpackad. Dock helt ok.
Jag kände för att ta ett långt åk och då finns det ett åk som heter "Chateu Noir". Detta skulle jag ta. Så blev dock inte fallet.
Började med ett bra insteg (bild2) och sedan öppnade sig piste. Stora härliga ytor i bra snö. Vid ett antal tilfällen blev det fluff över ansiktet! :-D !!!!! Detta i kombination med en strålande sol gjorde att jag mer njöt än funderade på vart jag var på väg.(bild3o4) Det tog ganska lång tid via en stig innan jag förstod att nu är jag någon helt annan stans än vad jag planerat. Tittade på pistkartan och inget stämde. Nå väl. hade kreditkort och pengar med mig. Jag får väl ta en taxi i värsta fall. Fortsätter längs med dalgången svagt nerför. Kommer slutligen fram till en väg. En vandringsled visar skyltar till orter jag aldrig har hört talats om. Bara att börja gå. Nedåt borde ju vara logiskt eller hur? Så det är dit jag går. Med jackan i ryggan, hjälmen fastspänd på den samma börjar jag vandra längs vägen med skidorna på ryggen. INTE många bilar!!! Det kommer en buss som vägrar stanna. En bil som inte heller stannar. Sedan kommer en minibuss på väg upp. Jag liftar demonstrativt ner. Den stannar. En tjej vevar ner rutan. På min fråga om hon kan köra mig till Alpe 'd Huez bara skrattar hon. "Nä det är alldeles för långt!" Ok. "Kan du köra mig till ett ställe där jag kan ta mig vidare?" Jodå det kunde hon. Hon var villig att köra mig till Auris. Det var "bara" 45 min körning längs alpvägar. Där kunde jag med liftars hjälp ta mig tillbaka till Alpe 'd Huez.
Vi hade en mycket trevlig bilfärd. Skrattade emellanåt så att tårarna rann. Det visade sig att hon jobbade som aktivitets guide i 2' Alpes. Jag fick se massor av fina små franska byar längs vägen. Önskar att jag hade haft kameran men den låg ju i jackan som i sin tur låg i ryggan som låg i skuffen.
När vi nådde Auris var jag villig att betala en ganska stor summa då vi inte hade pratat om detta. Dock vägrade hon ta emot några pengar. "Jag har haft så trevligt så du har räddat min dag." Jag försökte in i det sista att få betala men hon vägrade. En stor kram var hon dock tvungen att ta emot.

Ett minne för livet och en mycket rolig, spännande härlig, trevlig dag.