Förnuftiga tankar??????

När når man gränsen?


Vad jag menar är att det finns alltid ett tillfälle i livet då du ställs inför detta val.
Vi seglade min Sprint synnerligen hårt denna helg. Jag har aldrig varit så nära gränsen tidigare. Till saken hör att jag var aldrig orolig eller rädd. Med erfarenheterna från Ven Runt och denna helg med "Ingmarsö Race" så känner jag min båt ganska väl. I balans kan jag burka hårt, njuta av att se centerbordet som sitter på mittskrovet. ( Å då går det fort!!!!) Men lika väl så är det inte så härligt när helt plötsligt lä skrovet befinner sig under ytan. Gasten har slungats in i friborden. Och jag tror att vi skall gå runt. Min enda tanke då var att "Jag hoppas inte att han slog sig". Ulrichs enda tanke var " Var är GPS en??". Men den snälla damen med namnet "Adrenaline" tar hand om situationen. Trycket faller, ordningen återställs och vi är tillbaka i regattan. Vi har bevisligen gått över gränsen. Vad har jag då lärt mig av detta?? Jag litar fruktansvärt mycket på min båt och dess konstruktion..... Men ingen kan kräva underverk. Slutsaten är att det är härligt att veta var gränserna ligger. På en familjesegling kommer jag aldrig att vara nära gränsen men segla förbi allt ändå. Vilken underbar båt!!!!